Om några timmar landar vi i Stockholm, på svensk mark. Jag längtar. Även fast jag trivs med miljön i Schweiz och det är verkligen ett äventyr där jag lär mig så mycket, både om mig själv och yttre saker. Men det är människorna jag saknar. Jag är lyckad lottad, jag har så oerhört fina vänner hemma. Och som sagt det tar lång tid att lära gamla hundar att sitta, ni som nu förstod det där. När man utsätts för yttre och inre påfrestningar är det ens vänner som alltid finns där som stöd. Och i mitt fall även en ängel vid namn Patrik ;) Under min tid här nere finns det en människa som jag har saknat i många sammanhang. Både på planen och utanför. Ni tror säkert alla att det är min Moa jag pratar om, vilket det på ett sätt också är men den jag hade i tanken är vår allas älskade Göran. Världens bästa materialförvaltare och extra pappa! Göran är min favorit. Och snart kommer jag hem och får höra hans ljuva röst när han hejjar fram sina töser i Södra. Jag längtar.

Rocktema med södra 2009 (Junisar-Lady gaga -det säger allt!)